Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet fick i uppdrag av Allras juridiska ombud, advokat Marcus Johansson vid Gernandt & Danielsson Advokatbyrå, att analysera och kommentera några juridiska, främst förvaltningsrättsliga eller konstitutionella aspekter på Pensionsmyndighetens pågående tillsyn av Allras verksamhet. Enligt denna förefaller Pensionsmyndigheten sakna beslutskompetens att agera på det sätt man idag valt att göra.

Hela utlåtandet finns att läsa här: Rättsutlåtande Joakim Nergelius, professor i rättsvetenskap vid Örebro Universitet

Nedan är några utdrag ur Nergelius genomlysning:

Vad som dock kan konstateras är att Pensionsmyndigheten själv genom sitt agerande i detta ärende liksom i det ovan nämnda fallet rörande ”Falcon fund” visat att man anser sig ha kompetens att meddela sådana betungande beslut som det nu är fråga om, till följd av ett s.k. samarbetsavtal mellan myndigheten och Allra. Detta har närmast formen av ett standardavtal mellan Pensionsmyndigheten och samtliga fondförvaltare på den svenska marknaden, av vilka Allra är en. Oaktat att Pensionsmyndigheten har rätt att ingå avtal är det förvaltningsrättsliga problemet här att Pensionsmyndigheten tycks anse sig ha rätt att genom avtalet också fatta för fondbolagen betungande beslut, vilka rätteligen kräver lagstöd.” (s. 4)

Det går således att följa hur Pensionsmyndigheten ensidigt och på egen hand, såvitt kan bedömas helt utan stöd i lag, genom ändringar i samarbetsavtalet successivt utökat sina sanktionsmöjligheter mot förment felande fondförvaltare. Detta agerande strider såvitt kan bedömas helt mot reglerna i 8 kap. RF.” (s. 5)

Slutligen vill jag här bara instämma i vad Gernandt & Danielsson i sin PM anför om att Finansinspektionen i gällande regelverk tydligt identifierats som tillsynsmyndighet för fondbolagens del. Jag har egentligen inte så mycket att tillägga i denna del, men vill ändå påpeka att Pensionsmyndighetens agerande, inte minst vid de ensidiga ändringarna i samarbetsavtalet, faktiskt ger ett intryck av att myndigheten önskar agera som tillsynsmyndighet vid sidan om Finansinspektionen. Det är en öppen fråga, som det inte går att fördjupa sig i här, om svensk grundlag och/eller förvaltningsrätt medger existensen av dubbla tillsynsmyndigheter i ett fall som detta, men så mycket kan väl i vart fall sägas, att om riksdag och regering hade önskat se detta så hade de varit skyldiga att utforma och införa tydliga och bindande lagregler därom. I avsaknad av sådana kan endast Finansinspektionen eller dess utländska motsvarighet vara tillsynsmyndighet över fondbolaget Allra. Samarbetsavtalet går också därför för långt.” (s. 5-6)